Slätthagen

Benestad Hembygdsförening

 

SLÄTTHAGEN

Vid bildandet av Benestads Hembygdsförening gjordes en del ägoutbyten med Engaholms gods så att byn fick tillgång till hela det område som kallas Slätthagen. Området är på 0.2 ha. På gamla kartor och i husförhörslängder får vi vetskap om att där har legat flera byggnader, bland annat en backstuga som kallades Släthagen en annan byggnad som användes som bränneri.

 

Numera finns två ryggåsstugor bevarade på området - Hampusstugan och Melinstugan, basta, brunn och förråd. Stugorna hålls öppna vid evenemang och speciella tillfällen och området är ett vackert utflyktsmål med möjlighet till grillning på vintern.

 

Hembygdsföreningen står varje sommar värd för en friluftsgudstjänst bland björkar och vilda blommor där både dop och vigslar förekommer.

 

 

 

HAMPUSSTUGAN

I början av 1800-talet bodde på torpet Svalö eller Svalekullen som tillhörde Benestad Billa- och Sjögård i dagligt tal Herrgården, torparen Johannes Karlsson med hustru Elin Johansdotter. Som torpare gjorde båda dagsverken på Herrgården. Den 18 mars 1816 födde Elin deras tredje barn en son som fick namnet Hampus. Faddrar blev grevarna Carl och Hampus Mörner, grevinnan Beata Mörner född Silversköld, fröknarna Sopia och Christine Mörner, alla boende på Benestad Herrgård.

 

Enligt ett gammalt gåvobrev skänkte Beata Mörner den ryggåsstuga som sedan dess kallas för Hampusstugan till Hampus och hans föräldrar. Hampusstugan är från slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet. Omkring år 1816 skulle stugan flyttas. Några uppgifter om var den skulle placeras finns inte men troligtvis var platsen mot den så kallade Enefällan omkring 150 meter nordväst om nuvarande läge där flera andra stugor redan låg. En av dessa stugor är för övrigt flyttad till Hembygdsparken i Alvesta. En annan förklaring till Hampusstugans läge är att den skulle förflyttas till Gustavsbergstorpen. Historien förtäljer att man använda oxar och hästar som dragare och förflyttningen ägde rum på senvintern. Det blev ett hastigt väderomslag som omöjliggjorde att man fortsatte och stugan blev stående på den plats där den står än i dag. I gamla husförslängder redovisas Hampusstugan stående på byns gata. Byns gata var förbindelsen till byns utmarker och allmänningar och blev så småningom vägen till Änganäs och Änganäs kvarn.

 

 

 

 

MELINSTUGAN

Melinstugan låg tidigare omkring 100 meter längre väster ut intill vägen Benestad-Änganäs vid början av "de gamlas li" - den branta backen norr Alva sjö, ca 60 meter öster om det gamla fattighuset som som revs i slutet av 1800-talet. Melinstugan har troligtsvis en gång i tiden varit bostad åt Södergårds soldat eftersom stugan låg på mark som en gång tillhörde Södergårds soldattorp. Melinstugan var fallfärdig då Benestads byamän på en byastämma beslutade att efter långa diskutioner överta, restauera och flytta stugan till Slätthagen.

Den siste som levde och verkade i stugan var skomakare Melin. Han var handikappad efter en olycka på ett sågverk där han förlorade ena benet. Melin bodde i stugan fram till mitten av 1930-talet.

BASTAN

Förr i tiden var en linbasta mycket viktig för folkhushållet. Den användes för linberedning och rökning av fläsk skinkor, ål m.m. Den linbasta som nu står i Slätthagen uppfördes 1996-1997 och den som ska ha den största äran av detta är Erik Karlsson Fridhem. Den har använts både till rökning och vid linberedning.

 

I Benestad fanns tidigare en linbasta i norrbyn belägen på Nygårds backe som kallades Norrby basta. Den brann upp i början av 1920-talet när Ludvig Karlsson Norregård använde den för rökning. I södra delen av byn låg en linbasta ett 70-tal meter sydväst om där Melinstugan nu står. Den kallades för Sörby basta och revs i början av 1900-talet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Text: Kjell Jansson, foto: Anette Brunsell

 

Webmaster: Anette Brunsell