Platser

Slatthagen

Vid bildandet av Benestads Hembygdsförening gjordes en del ägoutbyten med Engaholms gods så att byn fick tillgång till hela det område som kallas Slätthagen. Området är på 0.2 ha. På gamla kartor och i husförhörslängder får vi vetskap om att där har legat flera byggnader, bland annat en backstuga som kallades Släthagen en annan byggnad som användes som bränneri.

Numera finns två ryggåsstugor bevarade på området - Hampusstugan och Melinstugan, basta, brunn och förråd. Stugorna hålls öppna vid evenemang och speciella tillfällen och området är ett vackert utflyktsmål med möjlighet till grillning på vintern.

Hembygdsföreningen står varje sommar värd för en friluftsgudstjänst bland björkar och vilda blommor  där både dop och vigslar förekommer.

Hampusstugan

I början av 1800-talet bodde på torpet Svalö eller Svalekullen som tillhörde  Benestad Billa- och Sjögård i dagligt tal Herrgården, torparen Johannes Karlsson med hustru Elin Johansdotter. Som torpare gjorde båda dagsverken på Herrgården. Den 18 mars 1816 födde Elin deras tredje barn en son som fick namnet Hampus. Faddrar blev grevarna Carl och Hampus Mörner, grevinnan Beata Mörner född Silversköld, fröknarna Sopia och Christine Mörner, alla boende på Benestad Herrgård.

Enligt ett gammalt gåvobrev skänkte Beata Mörner den ryggåsstuga som sedan dess kallas för  Hampusstugan till Hampus och hans föräldrar. Hampusstugan är från slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet. Omkring år 1816 skulle stugan flyttas. Några uppgifter om var den skulle placeras finns inte men troligtvis var platsen mot den så kallade Enefällan omkring 150 meter nordväst om nuvarande läge där flera andra stugor redan låg. En av dessa stugor är för övrigt flyttad till Hembygdsparken i Alvesta. En annan förklaring till Hampusstugans läge är att den skulle förflyttas till Gustavsbergstorpen. Historien förtäljer att man använda oxar och hästar som dragare och förflyttningen ägde rum på senvintern. Det blev ett hastigt väderomslag som omöjliggjorde att man fortsatte och stugan blev stående på den plats där den står än i dag. I gamla husförslängder redovisas Hampusstugan stående på byns gata. Byns gata var förbindelsen till byns utmarker och allmänningar och blev så småningom vägen till Änganäs och Änganäs kvarn. 

Melinstugan

Melinstugan låg tidigare omkring 100 meter längre väster ut intill vägen Benestad-Änganäs vid början av "de gamlas li" - den branta backen norr Alva sjö, ca 60 meter öster om det gamla fattighuset som som  revs i slutet av 1800-talet. Melinstugan har troligtsvis en gång i tiden varit bostad åt Södergårds soldat eftersom stugan låg på mark som en gång  tillhörde Södergårds soldattorp. Melinstugan var fallfärdig då Benestads byamän på en byastämma beslutade att efter långa diskutioner överta, restauera och flytta stugan till Slätthagen.

Den siste som levde och verkade  i stugan var skomakare Melin. Han var handikappad efter en olycka på ett sågverk där han förlorade ena benet. Melin bodde i stugan fram till mitten av 1930-talet.

Bastan

Förr i tiden var en linbasta mycket viktig för folkhushållet. Den användes för linberedning och rökning av fläsk skinkor, ål m.m. Den linbasta som nu står i Slätthagen uppfördes 1996-1997 och den som ska ha den största äran av detta är Erik Karlsson Fridhem. Den har använts både till rökning och vid linberedning.

I Benestad fanns tidigare en linbasta i norrbyn belägen på Nygårds backe som kallades Norrby basta. Den brann upp i början av 1920-talet när Ludvig Karlsson Norregård använde den för rökning.  I södra delen av byn låg en linbasta ett 70-tal meter sydväst om där Melinstugan nu står. Den kallades för Sörby basta och revs i början av 1900-talet.

Fornminnen

Benestad är rikt på fornlämningar och de kommer att  presenteras här efter hand

Milstenar

Milstenarna längs de svenska vägarna började sättas ut under drottning Kristinas tid på 1600-talet. De var en del i den s k gästgivareordningen från år 1649. Gästgiverier, värdshus med övernattningsmöjligheter och mat, och skjutsstationer skulle finnas längs vägarna. Milstenarna visade den som utnyttjade skjutsarna hur långt han åkt och alltså vad han skulle betala. Milstenarna var den tidens taxametrar.

Många stenar står kvar idag längs våra vägar. En del har blivit skadade under årens lopp, andra har flyttats i samband med vägbyggen. En del står kvar vid gamla vägsträckningar.

Sommaren 2014 reparerades Benestads norra milsten. Den finns vid nuvarande Pålavägen som tidigare var en del av häradsvägen.

Fler bilder från detta tillfälle finns under hembygdsförening/bildarkiv

Kjell Jansson, Anders Nordström och Åke Arvidsson juni 2014

Foto: Mikael Nilsson

Nästa sten, om när man kommer från norr står i en beteshage på Fridhems ägor, öster nuvarande väg 619 vid norra infarten till Markemyr och Blendabaden.

Foto: Anette Brunsell

Båda desa järntavlor är gjutna på Huseby bruk enligt märkning

Brostenar

Brostenarna talade om vilken gård som hade ansvaret för att sköta en viss vägsträckning och hur långt.

MItt i byn längs väg 635 hittar man två stenar och en av trä. Troligen har en sten ersatt markeringen av trä. Man vet att den senare haft text. Den finns en liknande i trä känd sen tidigare i Sverige, men Benestads kan vara den enda i sitt slag som finns kvar.

Foto: Anette Brunsell

Också mitt i byn, vid grinden till Södregård finns denna brosten som talar om att Södre gård är skyldig att underhålla 3112 fot av häradsvägen.

Skålgropar 

Åke Arvidsson vid en av stenarna med skålgropar belägna i hagen norr om Norregård. Här gick också en av de gamla vägarna mot sjön Salen innan sjukhemmet Hallanäs byggdes. Fortsättningen på den gamla vägen är nuvarande grusväg till Kloster.

Foto: Anette Brunsell

Järnåldersgravarva i Norrebacken

Tumlingerör

Bruarör

Ryttarrör

Domarring Änganäs

Änganäs Kvarn

Andra Stenar o Ställen

Här kommer minnesstenar, ruiner, ställen med sägner och annat spännande att precenteras efter hand.

Hysstolen

Rävarstenen

Per Gustavssons Minnessten

Klosters Röstskola Ruin

Webmaster: Niclas Georgsson